Socialtjänsten

Socialtjänstens lagstadgade ansvar

Socialtjänstens ansvar regleras i Socialtjänstlagen (2001:453) (SoL). Det är en ramlag som ger kommunerna relativt stor frihet att anpassa verksamheten efter de lokala förutsättningarna.

Kommunen har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver (2 kap. 1 § SoL), såsom omsorg, vård och service, upplysningar, råd, ekonomisk hjälp och annat bistånd (3 kap. 1 § SoL). Socialnämnden är politiskt tillsatt och ansvarar för kommunens socialtjänst. Socialtjänsten lyder under socialnämnden och är de som i praktiken genomför arbetet. Enskilda socialarbetare har förhållandevis stor frihet i handläggningen av ärenden. Hjälpen ska anpassas efter individens särskilda behov.

En grund för socialtjänstens arbete är principen om människors lika värde och allas rätt till trygghet, vård och omsorg. De övergripande målen och grundläggande värderingarna för socialtjänsten regleras i portalparagrafen 1 kap. 1 § SoL.

Socialtjänstens ansvar enligt 5 kap. 11§ SoL

Till socialnämndens uppgifter hör att verka för att den som utsatts för brott och dennes närstående får stöd och hjälp, vilket framgår av 5 kap. 11 § SoL. Socialtjänstens skyldighet att hjälpa brottsoffer omfattar våldsutsatta kvinnor och män, både i hetero- och homosexuella relationer, samt barn.

Den 1 juli 2007 skärptes socialtjänstlagen i syfte att tydliggöra kommunens ansvar för att ge stöd och hjälp till brottsoffer (5 kap. 11 § SoL). Ändringarna innebar att kommunen särskilt ska beakta att våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld kan vara i behov av stöd och hjälp. Den 1 januari 2013 skärptes socialtjänstlagen ytterligare, nu i syfte att stärka barnens rätt. Sedan den senaste lagändringen gäller att barn som bevittnat våld ska få det stöd och den hjälp som barnet behöver, inte att barnet kan vara i behov av stöd och hjälp.

5 kap. 11 § SoL nämner särskilt kvinnor som har utsatts för våld eller andra övergrepp av närstående. Med närstående syftar man på att offret har eller har haft en nära och förtroendefull relation med förövaren, exempelvis en make, sambo, pojk- eller flickvän, syskon, barn eller barnbarn. Våldet kan vara både psykiskt, fysiskt och sexuellt, till exempel misshandel, hot, sexuellt utnyttjande, sexuellt ofredande, våldtäkt samt psykiska och ekonomiska kränkningar.

De insatser som socialtjänsten erbjuder våldsutsatta kvinnor varierar, men de flesta kommuner erbjuder rådgivning, stödsamtal och ekonomiskt bistånd. Socialtjänsten kan även förmedla kontakter med lokala kvinnojourer och bistå med tillfälligt skyddat boende. Män som utövar våld har också rätt till stöd och hjälp enligt socialtjänstlagen.

Barn som upplever våld

Enligt 5 kap. 11 § SoL ska socialnämnden särskilt beakta att barn som bevittnat våld eller andra övergrepp, av eller mot närstående, är brottsoffer. Tidigare gällde att socialnämnden skulle beakta att barn som bevittnat våld kan vara i behov av stöd och hjälp. Sedan lagändringen den 1 januari 2013 gäller att socialnämnden ansvarar för att barn får det stöd och den hjälp som de behöver. Med ordet bevittna menas huvudsakligen att någon sett eller hört något hända.

Den 1 januari 2013 infördes också ett nytt stycke i 5 kap. 11 § SoL. Det nya stycket gäller barn som utsatts för brott, och även här görs socialtjänsten till ansvarig för att barn, och de närstående, får det stöd och den hjälp de behöver.

Den som i sitt yrke kommer i kontakt med barn och unga har en skyldighet att vid misstanke om att ett barn far illa anmäla det till socialnämnden, vilket framgår av 14 kap. 1 § SoL. Den 1 januari 2013 stramades även den paragrafen upp så att det blir lättare att se vilka som är skyldiga att anmäla och vilka som bör anmäla.

Den 1 januari 2013 stärktes också barnets möjligheter att komma till tals. 11 kap. 10 § SoL säger numera att barnet ska få relevant information och ska ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör barnet.

Ett barn som bevittnar våld kan ha rätt till brottskadeersättning från Brottsoffermyndigheten och kan vara i behov av stöd och hjälp för att bearbeta traumat. Många kommuner har mottagningar som arbetar utifrån Trappan-modellen, en arbetsmodell för krissamtal i tre steg för barn som upplevt våld i familjen.

Källa:

http://www.nck.uu.se/
Nationellt Centrum för Kvinnofrid
Hämtat: 20160701
________________________________________________________________________________

Socialtjänstens uppdrag

Vilka krav, skyldigheter och möjligheter innebär uppdraget konkret för socialtjänsten i kommunen? Vilka rättigheter har brukarna? Vilken ambition har den egna kommunen och hur vill man utforma sin verksamhet?

Syftet med insatserna – socialtjänstens uppdrag – framgår av statsmakternas beslut i form av lagar, förordningar och andra föreskrifter. En sammanfattande bild av uppdraget ges genom målsättningsbestämmelsen i 1 kap 1 § socialtjänstlagen(4). Där framgår att socialtjänsten på demokratins och solidaritetens grund ska främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet. Socialtjänsten har ansvar för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver men ska även arbeta förebyggande och inventerande. Socialtjänstlagen omfattar vidare rätten till bistånd och särskilda bestämmelser för olika grupper.

Enligt 3 kap. 1 § socialtjänstlagen ingår det i socialtjänstens uppgifter att ”göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen” och genom bl.a. uppsökande verksamhet ”främja förutsättningarna för goda levnadsförhållanden”. Socialtjänsten ska medverka i samhällsplaneringen och i samarbete med 12 andra samhällsorgan, organisationer, föreningar och enskilda främja goda miljöer i kommunen. Statsmakternas intentioner uttrycks också i nationella mål, handlingsplaner, etiska principer etc.

kvalitet

Enligt 3 kap 3 § SoL framgår att insatser inom socialtjänsten ska vara av god kvalitet. Personalen ska ha lämplig utbildning och erfarenhet. God kvalitet i

socialtjänstens verksamhet kan (5) beskrivas i termer av att tjänsterna svarar mot de mål (lagar, förordningar, föreskrifter) som beslutats samt att de

• bygger på respekt för människors självbestämmanderätt och integritet

• utgår från en helhetssyn, är samordnade och präglade av kontinuitet

• är kunskapsbaserade och effektivt utförda

• är tillgängliga

• är trygga, säkra och präglas av rättssäkerhet i myndighetsutövningen.